Myzansmamma

Sitter och funderar lite kring livet, både bakåt och framåt..

Saker som hänt i mitt förflutna har format mig till den jag är idag, men också gett mig men som kommer följa mig livet ut.. det har gått igenom tidigare har lett till att jag lever med två "diagnoser" nämligen panikångest och socialfobi.. i många år nu så har jag kämpat för att må "bättre" om man kan förklara det så.

Periodvis är lättare och periodvis så blir jag påmind om att dom finns med mig..

Under nästan två år så har jag haft en skön uppåt period där det knappt har märkts av.. men så kom en massa stressmoment SAMTIDIGT som gjorde att det vänt.. plötsligt fightas jag dagligen emot ångest som kryper i kroppen för att inte få en "panikångestattack".. plötsligt vill jag inte gå utanför dörren..

Det är allt annat än roligt men psykiskt så har stressmomenten gjort att jag inte klarar psykiskt att utsätta mig för mer stress just nu.. det vill säga att gå utanför dörren är stress vilket skulle med stor sannolikhet orsaka en "panikångestattack"..

Att gå med en klump i magen och fightas emot känslorna som blir som en storm inom en, är ingen rolig känsla.. men jag får leva med det.. och jag får "tacka" mitt förflutna för det..

 

Jag hinner dock med väldigt mycket tänkande i en sådan här period.. och plötsligt kommer jag på massa mål jag vill uppnå.. saker jag ska göra..

Jag vill reda ut trasslet dvs stressmomenten som satt mig i denna situation.. för reder jag ut dom och tar tag i dom grejerna så vet jag att min psyke kommer att reda sig själv till det bättre!

 

Dvs att jag kommer vandra uppåt och slippa dessa ångestkänslorna som ställer till det något fruktansvärt!

 

Så tänk på det.. Ge inte upp, se lösningar istället för problem! :)

 

Peace out!