Myzansmamma

Blev väckt vid åtta, och kaffet var då redan klart. Fantastiskt när man kan kliva upp och endast hälla upp en varm kopp kaffe direkt när man vaknar. 

 

Så idag har jag städat av hemma, dammsugit och skurat samt dammtorkat med hjälp av min lilla prinsessa som städade sitt eget rum, vilket är en stor hjälp som kortar av hur lång tid det tar att städa.. Har även kört in klorin och citronsyra i tvättmaskinen och kört maskinen på 95grader.. så luktar den badhus men är bakteriefri igen. Man skulle kunna säga att jag är smått pedantisk och gillar inte tanken på bakterier. 

 

Sen efter det hjälpte jag killen med att göra en mall för ett dokument han behöver i företaget, vilket gick över förväntan. Trodde seriöst att jag skulle ge upp och kasta iväg datorn innan jag satte mig, men är nöjd med resultatet även om jag var tvungen att tänka lite. och självklart så vart ju killen nöjd också, vilket är positivt eftersom han var den som behöver dokumentet och då är det ju bra om det ser proffesionellt ut! 

 

Och eftersom min lilla sessa satt och pysslade damt såg film på rummet, så satte jag mig ner i soffan och kollade på filmen "min såkallade pappa". 

Värd att se och man hinner få mycket åsikter under filmens gång.. Vilket jag då självklart fick! 

Började tänka kring ämnet filmen har, dvs en förälder man inte känner. 

Jag kan säga såhär jag anser inte att blodsbanden är det som skapar en förälder, utan det som faktiskt skapar en förälder är den som ger kärlek, uppfostrar, busar/leker, stöttar Etc. 

Så visst finns det bra biologiska föräldrar men också väldigt många bra adoptiv, styv och foster-föräldrar som ett barn själv kan uppfatta som Föräldrar, om det är dom som finns där. Många står med långa fingret och tycker ofta en massa, t ex saker som "hur kan du inte låta biologiska föräldern vara med"... Men är man smart så ser man väl till barnets bästa! Och det är inte alltid det biologiska som är det bästa för alla barn, det finns dom som mår så mycket bättre utan sin/sina biologiska föräldrar.. Varför ska vi då trycka in i barnen att dom måste älska sina föräldrar, dom måste ha kontakt med sina föräldrar.. Hysterin kring den biten är chockerande! 

Då jag själv är väldigt intresserad av psykiatri och psykologi så reflekterar jag ofta kring både barn och vuxna och deras tänk.. Jag kan försöka förstå hur dom tänker men har samtidigt min egna åsikt kring sakerna. Kolla då på det här med vårdnadstvister som ex. Barn från 12-13år och uppåt har mer tyngd i talan än ett barn som är yngre än så, men föräldrarna står och bråkar kring vem som har mest rätt istället för att se till vad BARNET vill, kan någon förklara varför?! 

Ser man då till sig själv eller till barnets bästa? Vet att det finns både sorter på den biten också men är jag ensam om att tycka att det är sjukt hur vi som vuxna inte alltid tänker på att "barn gör inte som du säger för barn gör som du gör!", vet själv att man kan glömma det ibland men om föräldrar då står och kastar skit över varandra, säger elaka saker, snackar ner varandra... Då drabbar ju det av automatik BARNET! 

 

Men en men iaf, sen gjorde jag middag med lite hjälp av sessan som rörde om lite och sen var maten också godkänd för hon åt tre portioner med mat. Korvstrogsnoff med först pasta sen ris. 

Låter kanske konstigt men killen äter inte pasta så då kokade jag både ock för jag själv ville ha pasta o då tog My lite av varje. Men det gör mig inget sålänge hon blir mätt och äter ordentligt!

 

Sen skulle jag vilja veta vem som sitter och beställer snö???? Jag vill ha vår nu! jag är så trött på kyla!

 

Nej, nu är det nå dags att gå och sova. 

Imorgon är det vardag igen med lämning av Myzan i skolan, hundpromenad och plugga inför en viktig tenta på onsdag!  

 

peace out!