Myzansmamma

Inatt vaknade jag med gråt i bröstet, rädsla och kände mig skakig och orolig.. Vad vare jag precis drömde? Varför var det så j***a verkligt för?! 

För att slippa gå in på detaljer så visade mitt undermedvetna mig att man kan ha haft problem som funnits för en själv men varit osynliga för alla andra.. Hur jobbigt det än är för en själv så är det inte så att folk kan se vad man själv bär på.. Och att det kan hända saker som alla andra är blinda ifrån att kunna se.. 

Vilket är ganska logiskt.. Du kan ju knappast se på en person vad den bär på inombords, du kan inte känna det som personen känner.. Och det är svårt att finnas för någon om man inte vet om något.. Finns ju dom som bär så sjukt mycket eller tunga saker inombords eller privat men utåt tror alla att personen mår så otroligt bra o lever ett problemfritt liv.. Vilket kanske inte alltid är sanningen! 

När frågade du senast hur en person som står dig nära mår?! Ibland tror jag att man glömmer den detaljen när man pratar med någon ofta att ställa frågan "hur mår du?" .. Ni kanske bor tillsammans men frågar du någonsin "hur mår du?" Spontant?! 

Ena minuten kan allt verka bra, minuten efter så är personen borta föralltid.. Hade det gått att förhindra?! Kunde man gjort mer? 

Så mycket som sätter fart i ett sådant läge när man börjar reflektera över alla dom detaljerna.. Ibland måste man nå sätta sig ner och tänka igenom saker och ting! Och visa folk man bryr sig om att man faktiskt bryr sig.. Men också spontant fråga folk ni träffar på.. Det räcker med så lite som ett leende, ett hej, en fråga om hur man mår.. Och också tänka på att det kan vara väldigt nödvändigt ibland att erkänna om man bär på något så att tyngden inte tar över ens mående! 

Du kan göra någon annans dag genom små saker! 

Så du som just nu läser detta, hur mår du?